För ungefär fyra år sedan förändrades mitt liv på några minuter, för då föddes Erik. Några veckor för tidigt, så jag var inte beredd alls! Jag var nog inte medveten om att man kunde älska något så intensivt och villkorslöst som man älskar sina barn. (Jaja, mannen är också OK, men det är på ett annat sätt, typ;))Fyra år har gått så fort. Och han har gått från att vara en liten bräcklig prematur till att vara en stor kille som klarar nästan allt själv, och vars liv kretsar runt kompisar, lek och spel snarare än runt mig. Om ett och och ett halvt år börjar han förskolan... Jag får passa på och gosa med honom medan jag kan!
Visst går det fort!
SvaraRaderaHa en trevlig alla hjärtans dag.
/Vimsingen
Tyvärr är vi ju äldre oxå...Man tänker nästan aldrig på det utan man tänker att barnen växer...Att livet skall gå så fort....Gäller att hitta njutning varje dag !! Kram Anna
SvaraRaderaHar lagt till dig på min sida. Gillar din blogg och ditt sätt att skriva.Ha det ! Anna
SvaraRadera